10 januari 2013

Centerpartiet och förslaget om månggifte


Centerpartiet kommer inte att föreslå legalisering av månggifte, det tycks nu stå klart. Men det är ändå värt att stanna upp en stund och reflektera över de reaktioner som den idépolitiska gruppens förslag väckte.

"Knasförslag", twittrade Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg. "Bonde söker fruar", skämtade, ja, typ alla. Att det var något väldigt komiskt över viljan att legalisera månggifte föreföll helt uppenbart.

Samtidigt har en del undrat varför det varit så tyst från HBTQ-håll? "Förvånande att HBTQ-debattörer avstått från stöd" twittrade statsvetaren Jonas Hinnfors. "Alla som idag låter 'månggifte höhö' skulle för 20 år sen låtit 'bögäktenskap höhö'" twittrade en vänsterpartist.

Minnet är kort. Visst pratades det om månggifte när samkönade äktenskap debatterades. Men då uteslutande som argument från motståndarsidan.  Ett vanligt argument var att staten beträdde ett sluttande plan: idag kön, imorgon antal. När de kristna socialdemokraterna lanserade parollen "all kärlek är bra kärlek" fick man frågan om detta inte även gällde de polygama? "Nej!", lydde det korta svaret, som dock inte följdes av något argument varför de polygama var uteslutna ur kärleksgemenskapen. 

Från en horisont är det inte svårt att påpeka likheter mellan samkönade och polygama relationer. Man kan resonera ungefär som centerpartisterna i idégruppen gjorde, att vuxna individer ska få leva som de vill. Så argumenterar även exempelvis det Libertarianska partiet i USA och tankegångarna finns även på andra håll i svensk politik: Feministiskt Initiativ, inom Miljöpartiet hos enskilda Folkpartister, tidvis även inom SSU.

Det är inget ologiskt resonemang. Man kan landa i samma slutsats även utifrån en kulturpluralistisk utgångspunkt (staten ska vara neutral inför olika kulturella och religiösa normer beträffande äktenskap) eller utifrån en mer pragmatisk utgångspunkt (det är bättre, inte minst för barnens skull, att staten sanktionerar redan existerande samlevnadsformer, vare sig dessa är samkönade eller polygama).

Men vill man förstå de starka negativa reaktionerna, och varför många under debatten om samkönade äktenskap avvisade jämförelsen med polygami som direkt förolämpande, måste man lyfta blicken och se vilka värden som de olika samlevnadsformerna symboliserar, i en vidare mening.

Samkönade äktenskap symboliserar individualism, fria val och kärlek. Polygami däremot symboliserar patriarkat, tvång och tradition. Samkönade äktenskap gick utmärkt att skriva in en modern berättelse om rättigheter som utvidgas till tidigare diskriminerande grupper. Polygami bryter däremot drastiskt mot den bild av äktenskapet som en kärleksinstitution som går tillbaka åtminstone till 1700-talet. Polygami tolererades varken i Aten eller i Rom, och har under lång tid varit sträng förbjudet av alla ledande kristna samfund. Under den amerikanska debatten på 1800-talet var kärleks- och demokratiargumenten ömsesidigt förstärkande hos motståndarsidan.

I andra säsongen av TV-serien Big Love finns en stark scen som illustrerar detta. Det är Barb och Nicki (familjen första och andra fru) som samtalar.

"I didn't marry for love, I married for the principle", säger Nicki. 

"I didn't", säger Barb. Nicki svarar:

"That frightens me. I don't know if a marriage based on love can go the distance. Without the principle, it's just random coupling. How do we survive the bad times on just love?"

Jag googlar och finner någon enstaka polyamorös förening i Sverige som driver frågan om månggifte. Hur många medlemmarna är framgår inte, men de har 80 "likes" på facebook och ordföranden har varit intervjuad i media några gånger. Knappast tillräckligt för att med framgång driva frågan i rikspolitiken.

Hur många som i verkligheten lever i icke-erkända polygama familjer saknas det uppgifter om. Men vi vet från andra länder att det är vanligt. Häromåret rapporterades från Frankrike att flera hundra tusen invandrare från framför allt Afrika levde i polygama familjer. 

Detta är verkliga frågor som skapar verkliga utmaningar för staten i ett mångkulturellt samhälle. Ideologi krockar med praktik. En princip som förefaller självklar i ena fallet kastas på sin ända ställd inför andra exempel. Vad som än händer nu kommer dessa frågor att bli aktuella i framtiden. I både Tyskland och Storbritannien finns en diskussion huruvida staten ska fortsätta att ge bidrag till "ensamstående" kvinnor, som de sociala myndigheterna vet lever i polygama äktenskap. I båda länderna har myndigheterna hellre sett mellan fingrarna, och låtit bidrag delas ut, än velat erkänna kännedom om förekomsten av polygama familjer.

Jag är själv inte odelat positiv till en legalisering av månggifte. Det är för mig ingen enkel fråga. Men jag tycker det är synd att Centern inte vill driva frågan och att debatten stängdes innan den ens hunnit komma igång.

11 kommentarer:

  1. Månggiftets ställning som delvis queer-fenomen och delvis traditionell patriarkal maktmetod gör ju debatten krånglig.
    De deltagare i idéprogramsgruppen som jag känner är människor som jag misstänker oftare har queer-perspektivet i grunden och är ganska blinda för de patriarkala aspekterna.
    Däremot tror jag inte att den svenska väljarkåren är mogen för en sådan nyansering och en mediadebatt om polyamorösa relationer borde nog föregått ett politiskt ställningstagande för att detta skall verka vettigt (jag baserar det på idén att partier har svårt att "undervisa" människor i frågor där de själva är delade).

    SvaraRadera
  2. Problemet med förslaget om månggifte är främst VARFÖR frågan aktualiserats! Det är en flirt med muslimerna. Utan så många muslimer här, skulle det vara en icke fråga!

    SvaraRadera
  3. Vill inte vara petig, men du skriver "När de kristna socialdemokraterna lanserade parollen "all kärlek är bra kärlek" fick man frågan om detta inte även gällde de polygama?" och att vi besvarade den frågan med ett nej. Artikeln du länkar till visar dock att vi menar att polygam kärlek är lika bra som annan kärlek. Det frågan gällde var om polygama relationer skulle regleras rättsligt som "äktenskap". Det var bara den frågan vi då svarade nej på.

    SvaraRadera
  4. thanks for share.

    SvaraRadera
  5. Ulf: jag citerar de avsnitt i debattartikeln som på något sätt berör frågan om polygama relationer:

    "Slutligen skrev vi om kärlek: ”All kärlek är bra kärlek. Vi stödjer att en kärleksfull och trygg familj kan se ut på många sätt”, och vi ställer oss bakom en könsneutral äktenskapslagstiftning.
    Efter allt detta har den kristna högern i Sverige en enda fråga: förordar Broderskapsrörelsen syskonäktenskap och månggifte?
    Svaret är enkelt. Det är nej.
    I Johannes första brev (1 Joh 4:16) sägs: Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom.
    Kärlek kan aldrig vara fel – kärleken är en del av Gud. Det är omöjligt att tänka sig Gud utan kärlek och kärlek utan Gud.
    Därför är all kärlek bra kärlek."

    Även om avslutningen ska tolkas som att ni inte gör någon skillnad mellan polygama och samkönade kärleksrelationer framkommer inte varför de förra i så fall inte också ska inkluderas rättsligt som äktenskap. I synnerhet som "all kärlek är bra kärlek" i sig användes som argument för att samkönade skulle få gifta sig, är det inte helt uppenbart att även polygama förhållanden inkluderas i "all kärlek är bra kärlek".

    SvaraRadera
    Svar
    1. För en människa med positiv människosyn kan ingen kärlek vara dålig kärlek. Men den stora frågan är om kärlek och äktenskap hör ihop? Enligt mig är äktenskap enbart en juridisk levnadsform och sedan om där finns kärlek i ett äktenskap, är det väl bra.

      Enligt mig, som är otroligt liberal i värderingsfrågor, ska inte staten bestämma hur jag ska leva mitt liv och med vem.

      Mats Åkesson
      SH- och HI-lärare
      Kristianstad

      Radera
  6. Jag tycker att du har fel i ett av dina axiom när du skriver artikeln, Andreas.

    Polyäktenskap som du beskriver är "1 man, flera kvinnor". De som är polygama av eget val behöver inte alls tillhöra den modellen, och vara offer för patriarkatets förtryck. Det kan finnas polygama samkönade, polygama heteroäktenskap med 1 kvinna och flera män.

    Däremot tycker jag du har en viktig poäng iom att det finns för få människor som lever i polyförhållanden för att kunna driva detta politiskt.

    SvaraRadera
  7. Mycket bra text. Jag har inget att tillägga.

    SvaraRadera
  8. Varför måste det finnas ett regelverk för varje tänkbar relationskonstellation? Jag tycker att politikerna gjorde fel när de gick in och reglerade samboförhållanden. Folk valde att inte gifta sig och då skulle samhället genast in där och peta. För folk vet ju inte sitt bästa.
    Det ska finnas möjligheter att genom avtal, testamenten och försäkringar skapa trygghet i en relation.

    SvaraRadera
  9. "Problemet med förslaget om månggifte är främst VARFÖR frågan aktualiserats! Det är en flirt med muslimerna. Utan så många muslimer här, skulle det vara en icke fråga!"

    Nja, som den första kommentaren är inne på finns också en koppling till den dekadens och normupplösning som västvärlden upplevt under de senaste decennierna. För Annie Lööf och CUF (som tog ställning för månggifte redan 2006) och nu stureplans-falangen i C handlar det om en "rent ideologisk fråga" i lättsinnig normupplösande anda. För att citera Lööf: "Skulle min granne välja två män och gifta sig med dem så skulle jag varken flytta därifrån eller bry mig. Det är hennes/hans val." Nu verkar dock landsbygdscentern ha fått nog av de nyliberala queer-tomtarna. Vi får se om C överlever den uppgörelse som verkar vara på gång.

    SvaraRadera
  10. Litet sent att svara, men jag lever har levd i ett polygamisk förholdande och det är många som lever så utan att andra vet om det. Vi är två familjer som bor i samma hus, båda familjarna är polygamiska.

    Tycker att det ska vara legalt att gifta sig borgelig med flera, med små lager som inte är svåra men är enkla att följa...

    SvaraRadera