Om Sverigedemokraterna och svenskheten

Förra veckan satte Brännpunkt en ny standard för nivån på inläggen i debatten om Sverigedemokraterna när man publicerade Martin Petersons förslag om ett anti-parti. Idag kontrar DN Debatt med ett märkligt bidrag av psykoanalytikern Tomas Böhm.

Det är ingen enkel artikel att sammanfatta; jag har läst den tre gånger nu men förstår fortfarande inte riktigt vad som är poängen.

Klart är att Böhm har läst igenom Sverigedemokraternas partiprogram från vilket han presenterar några citat. Mindre klart är hur han landar i slutsatsen att om vi tillämpar deras program på dem själva skulle "de inte få vara kvar här eftersom de är för osvenska" (Det bör sägas att Böhm inte är först på bollen, det är exempelvis snart två år sedan Mona Sahlin höll ett tal där hon just gjorde poängen att Sverigedemokraterna är osvenska).

Det är hursomhelst ett dåligt argument och som framgår av Böhms artikel finns ingen djupare tanke bakom. Han börjar med att kritisera Sverigedemokraterna för att deras definition av svenskhet vilar på ett cirkelresonemang (något magstarkt från en person som samtidigt konstaterar att psykologin gjort framsteg genom att avslöja hur främlingsrädsla handlar om rädsla för det okända). Så här definierar SD svenskheten:

"svensk är den som har en helt övervägande svensk identitet, och som av sig själv och av andra svenskar uppfattas som svensk.”

Böhm är en av många som har gjort sig lustig över denna definition. Ganska ofta ombedes SD-företrädare definiera gränserna för svenskheten. När svaret uteblir konstaterar frågeställaren förnumstigt att "nej, vi är inte förvånande att du inte klarade den frågan. It was in fact a trick question. Svenskhet kan inte definieras för det finns inte. Touché! (...and Coventry City have never won the FA Cup)"

Men faktum är att subjektiva definitioner av nationalitet är helt dominerande inom nationalismforskningen, sedan åtminstone tjugofem år tillbaka. Att nationer inte kan definieras objektivt (en objektiv definition skulle exempelvis kunna vara att alla som är födda i Sverige är svenskar eller att alla som talar flytande svenska är svenskar) betyder naturligtvis inte att de inte existerar eller saknar betydelse. Tvärtom, en klar majoritet av Sveriges befolkning känner en stark tillhörighet till nationen Sverige.

Det anmärkningsvärda med Sverigedemokraterna är att de till skillnad från många andra europeiska nationalistpartier i väldigt liten utsträckning försöker ge nationen en fast essens (partier som exempelvis Front National och British National Party har tydligt rasistiska definitioner av franskhet och brittiskhet). Vill man kritisera SD:s politik är detta därför en mycket märklig punkt att rikta in sig på.

Men än värre är att debattörer som Böhm inte inser att de själva är inne i precis samma projekt som de anklagar SD för. Böhm skriver flera gånger om "vi svenskar" som "är på ett visst sätt". Exempelvis är "vi" så toleranta att "vi" tolererar "den ortodoxa minoriteten" Sverigedemokrater så länge inte "dom" är alltför dumma.

Det är inget fel i sig att försöka ge ett innehåll åt svenskheten. Böhm är lika välkommen att försöka som någon annan. Men påståendet att Sverigedemokraterna skulle vara osvenska är bara dumt. Jimmie Åkessons åsikter gillas uppenbarligen bara av en liten minoritet svenskar. Men det samma gäller för Lars Ohly, Gudrun Schyman och Göran Hägglund med flera. Svenskheten har, hur svårdefinierad den än är, djupare förankringar än specifika politiska åsikter.

I många andra länder är politiska strider om den nationella identiteten vardagsmat: sedan länge i Central- och Östeuropa och de senaste åren även i länder som Frankrike och Storbritannien. Vad som gör Sverige annorlunda är att nästan ingen politiker eller intellektuell talat väl om svensk kultur och nationalism på ett halvt sekel. Därför är man illa förberedd för att hantera utmaningen från en sån som Jimmie Åkesson. Och därför handlar Sverigedemokraternas nationalism inte så mycket om att lyfta fram en snävare definition av nationen utan att överhuvudtaget ge nationen en politiskt privilegierad roll.

(Jag har tidigare skrivit på det här temat bl a här och här)