5 februari 2011

David Cameron och multikulturalismens misslyckande


Vid säkerhetskonferensen i München höll idag den brittiske premiärministern David Cameron ett uppmärksammat tal om segregation, terrorism och islamisk extremism. Cameron säger bland annat att den statliga multikulturalismen har misslyckats och att det nu behövs en ”muscular liberalism” för att motverka segregation och extremism.

En snabb koll i det svenska twitterflödet visar på väntade reaktioner: Sverigedemokrater väljer att se Cameron som en allierad och får stöd av diverse mer eller mindre skarpsinnade kulturskribenter.

Det är därför motiverat att titta närmare på vad Cameron verkligen säger. Fyra saker kan vara värda lyfta fram ur talet.

För det första skiljer han mycket tydligt mellan religionen islam och den politiska ideologin islamism och kritiserar såväl extremhögern som vänstern för att inte göra denna distinktion. Hans perspektiv är givetvis brittiskt men det han säger är överförbart även på den svenska debatten. Även här förenas nationalisterna med multikulturalisterna i sin oförmåga att hålla isär begreppen.

För det andra sätter Cameron idéerna i centrum för sin analys. Därför räcker det inte att sätta gränsen vid förbjudna handlingar utan även idéer som uppmuntrar och legitimerar exempelvis terrorism måste därför bekämpas. Han ger idéer ett eget förklaringsvärde och reducerar inte radikala islamister till passiva offer för diskriminering eller social orättvisa.

Detta hänger ihop med hans tredje poäng: han tillskriver radikala muslimska organisationer ett ansvar och föreslår konkret att staten ska se över vilka organisationer man ger bidrag eller samverkar med. Det kan vara värt att citera den checklista Cameron här upprättar:

    1. Do they believe in universal human rights – including for women and people of other faiths?
    2. Do they believe in equality of all before the law?
    3. Do they believe in democracy and the right of people to elect their own government?
    4. Do they encourage integration or separatism

Han fortsätter med ett resonemang om hur muslimska grupper särbehandlats:

.      Some say: this is incompatible with free speech and intellectual inquiry. I say: would you take the same view if right-wing extremists were recruiting on campuses? Would you advocate inaction if Christian fundamentalists who believe Muslims are the enemy were leading prayer groups in prison? And to those who say these non-violent extremists are helping to keep young, vulnerable men away from violence, I say nonsense. Would you allow the far right groups a share of public funds if they promise to lure young white men away from fascist terrorism?
Avslutningsvis vill alltså Cameron även stärka den brittiska identiteten. Resonemanget är för mig inte helt glasklart. Han pratar exempelvis om att erbjuda ett alternativ för "vilsna" muslimska ungdomar som inte känner sig hemma vare sig i sina föräldrars traditionella religionsutövning eller i det brittiska samhället. Här upprepas det budskap som Tories nu drivit under några år: en politik för gemenskap och enighet ställs mot en politik för multikulturalism och splittring:

We must build stronger societies and identities at home. Frankly, we need a lot less of the passive tolerance of recent years and much more active, muscular liberalism. A passively tolerant society says to its citizens: as long as you obey the law, we will leave you alone. It stands neutral between different values. A genuinely liberal country does much more. It believes in certain values and actively promotes them. Freedom of speech. Freedom of worship. Democracy. The rule of law. Equal rights regardless of race, sex or sexuality. It says to its citizens: this is what defines us as a society. To belong here is to believe in these things.
Det finns mycket att säga om var och en av dessa punkter. Men om Sverigedemokraterna vill göra Cameron till en bundsförvant i kampen mot multikulturalismen har man nog mycket att se över i sin egen politik först. För Cameron är exempelvis närvaron av islam i det brittiska samhället en självklarhet och strävan efter att förstärka brittisk identitet i praktiken väldigt väsenskild från den svenska nationalism som Sverigedemokraterna representerar.

Samtidigt gäller det för dem som vill stämpla ut Cameron som en brittisk Sverigedemokrat att precisera kritiken. På vilken av punkterna ovan har man invändningar? Varför? Hur ser alternativet ut?

9 kommentarer:

  1. Jag har inget intresse av att stämpla ut cameron som sverigedemokrat. men han kan ju ha fel ändå.

    Till att börja med studsar jag inför termen "muscular liberalism". jag lämnar åt någon som är mer drillad i diskursanalys än jag att gå loss på hur texten reproducerar hierarkiska, patriarkala strukturer. men det ska iaf tas till protokollet att det inte låter charmigt.

    jag tycker också att det är klokt att förhålla sig skeptisk till förslag på att inskränka mänskliga rättigheter för att försvara dem. särskilt när det kombineras med att staten ska visa mer muskler (ja, jag fastnar lite i det där med musklerna); historiskt tycker jag inte att det har varit den normalliberala hållningen.

    Som frikyrklig har jag del i en berättelse om när den svenska staten och majoritetssamhället mycket kraftfullt hävdade om vissa värden (samanfattade ffa i den augsburgska bekännelsen) att "this is what defines us as a society. To belong here is to believe in these things." det var inte liberal politik då, åtminstone inte enl liberalerna, som påfallande ofta var just de frikyrkliga och de utan tro. På den tiden verkar det för mig som att man istället ville hävda den position som Cameron här definierar sig mot.

    ffa vill jag dock invända mot punkt fyra på checklistan. någon skulle kanske formulera det som att ett svenskt chinatown kan vara en tillgång?

    Olov

    SvaraRadera
  2. Som vanligt en klok analys av Andreas. Du är den ende som går att läsa i invandringsdebatten.

    @Olov: jag tror jag förstår vad du reagerar över, men läser du inte in för mycket i punkt 4?

    Om man övertolkar punkt 4 riskerar man göra samma fel som SD gör: att tolka Camerons integration som en diffus och i praktiken oändlig måttstock som godtyckligt kan användas för att ut- och indefiniera människor (SD:s kulturmysticism, "svensk är den som av andra uppfattas som svensk", folksjälen är organiskt självtolkande precis som hos fascismen).

    Jag tror, men det är kanske önsketänkande, att Cameron snarare menar integration mot de punkter han innan redan har räknat upp. En slags minsta gemensam värdegrund. Inte en oändlig värdegrund där vi uniformerat förväntas sitta på rad med knätofsar och äta surströmming med nyckelharpa i bakgrunden.

    SvaraRadera
  3. "Om man övertolkar punkt 4 riskerar man göra samma fel som SD gör: att tolka Camerons integration som en diffus och i praktiken oändlig måttstock som godtyckligt kan användas för att ut- och indefiniera människor (SD:s kulturmysticism, "svensk är den som av andra uppfattas som svensk", folksjälen är organiskt självtolkande precis som hos fascismen)."

    Du har inte fattat mycket av vad SD står för. Det handlar om att återgå till assimilationslinjen, där staten inte ska medverka till att nya nationella minoriteter uppstår (vilket nuvarande integrationspolitik gör). Konkret genom krav på anpassning av invandrare, där ansvaret för anpassningen främst vilar på den enskilde invandraren (ingen större inblandning från statens sida i integrationsprocessen med integrationspolitik och integrationsverk eller dylikt från SD:s sida alltså). SD är även mycket tydliga med att alla svenska medborgare, oavsett nationstillhörighet, ska vara lika inför lagen. Lite roligt att du berömmer Andreas för hans klokhet i invandringsdebatten när du själv kommer med det allra värsta vulgotramset som SD-motståndare brukar köra med:

    "Inte en oändlig värdegrund där vi uniformerat förväntas sitta på rad med knätofsar och äta surströmming med nyckelharpa i bakgrunden."

    Snacka om att omedelbart sänka invandringsdebatten till bottennivå...

    SvaraRadera
  4. "Som vanligt en klok analys av Andreas. Du är den ende som går att läsa i invandringsdebatten."

    Instämmer, trist att det även inom forskarleden är sällsynt med försök att vara saklig, analytisk och förklarande. jag avskyr SD politiken, men trots det blir jag än mer upprörd när forskare ävergår till att enbart moralisera och i det närmaste ljuga i ivern att vara politiskt korrekt. Se t.ex. på Heinös kollega Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap, men dummare och mer moraliserande analyser över SD är nog svårt att hitta ... har samhällsvetenskapliga forskare ingen skamm i kroppen? eller är de så förstörda av 60-talets kommunistepok och sedan socialkonstruktivismen att de ser det som naturligt att skrota den vetenskapliga metoden och den vetenskapliga moralen för att helt övergå i politisk propaganda och subjektivistisk moralism ... ideologi-reproducenter av den sämsta skolan, usch och fy

    SvaraRadera
  5. @Lars. Likhet inför lagen för alla svenska medborgare är en av de saker som SD tyvärr inte förespråkar. De är fulla av förslag som syftar till att särskilja medborgare av utländsk härkomst på olika sätt.

    En politik som syftar mot assimilation till en odefinierbar kultur är inte assimilation alls utan exkludering. En politisk idé om assimilering måste ha begränsningar, och de ideal man förväntas assimileras till får gärna vara universaliserbara (som i Frankrike och USA). SD:s assimilering till en eterisk svenskhet är egentligen bara en mur som man aldrig förväntas ta sig över.

    Hur var det nu t.ex. med motståndet till utomeuropeisk adoption, var det problem med assimilering till en kultur eller var det... ras?

    Jag är för invandring. Jag är för värdegemenskap. Jag vill ha politiker som ställer krav på människor som kommer hit för att vi skall kunna leva tillsammmans, i en värdegemenskap och med ett förvaltande av gemensamma tillgångar. SD når i sina ljusa ögonblick fram till dessa frågeställningar på ett bra sätt, men alltför ofta förlorar de sig i xenofobi och nationalromantik.

    SvaraRadera
  6. "Likhet inför lagen för alla svenska medborgare är en av de saker som SD tyvärr inte förespråkar. De är fulla av förslag som syftar till att särskilja medborgare av utländsk härkomst på olika sätt."

    Hur kan du påstå något sådant när både partiets principprogram och invandringspolitiska program säger motsatsen? Upp till bevis då.

    "En politisk idé om assimilering måste ha begränsningar, och de ideal man förväntas assimileras till får gärna vara universaliserbara (som i Frankrike och USA)."

    Det är ju precis det som SD står för. SD talar om invandrares anpassning till saker som är självklara runt om i världen men av någon anledning blir otänkbart i Sverige. Det SD eftersträvar är en naturlig assimileringsprocess som inleds med viss anpassning i första generation för att förhoppningsvis leda till full assimilation någon generation senare.

    SvaraRadera
  7. När jag hör ordet assimilering, och än mer så hur SD vurmar för detta, så brukar jag tänka på Star Trek:
    "We are the Borg. You will be assimilated. Your biological and technological distinctiveness will be added to our own. Resistance is futile."

    SvaraRadera
  8. http://en.wikipedia.org/wiki/Borg_%28Star_Trek%29#Assimilation

    Men, från en tidig ST-episod, hur assimilerar man Lokai och Bele, vars kroppar är uppdelade i svarta och vita halvor, men motsatt. Båda är både svarta och vita men i spegelbild. De hatar varann. :)

    http://memory-alpha.org/wiki/Let_That_Be_Your_Last_Battlefield_%28episode%29

    SvaraRadera
  9. Sven F

    I USA respekteras invandrare för alla vet att dom gör rätt för sig...

    Dom får ett visst stöd i början men sedan måste dom klara sig själva. I Sverige delas det ut bidrag årtionde efter årtionde samtidigt som det daltas med kriminella invandrare (och i ärlighetens namn även med svenska röttägg)...

    Demokrati förutsätter ansvarutkrävande och ett personligt ansvar. Detta saknas nästan helt i Sverige idag... Politiker fifflar och myglar utan att behöva ta några som helst konsekvenser av det. I landstinget i Sörmland delades det ut alltför höga ersättningar till ledande politiker... En skandal, lösningen blev att man inte krävde tillbaka någonting... Det stinker verkligen...

    Så kallade privatiseringar i diverse moderatkommuner är också en förskingring av offentlig egendom. Täby är ett mycket bra exempel där Reinfeldts har ett oerhört stort inflytande, inte bara Fredrik utan även Filippa... Det stinker där också.

    USA tar dessutom bara emot invandrare som kan bidra... Analfabeter från Somalia släpps inte in...

    Det är faktiskt som så att den svenska invandringspolitiken är extrem i jämförelse med våra europeiska grannländer.

    Vi saknar bostäder och arbeten (för högutbildade svenskar inklusive de som växt upp här av annan härkomst, som jag också räknar som svenskar)...

    Vi har inga möjligheter att ta emot fler analfabeter från Somalia. Verkligheten vinner alltid mot pompös propaganda....

    Jag tror att omvalet i Västra Götaland i maj kommer att få mycket stora konsekvenser för Sverige de kommande åren.

    SvaraRadera