7 september 2011

Nålstick och simhallar - om toleransgränser

Jag har alltmer kommit till insikt om att debatter om integrations- och mångkulturfrågor blir bättre ju mer vi diskuterar sakfrågor. Hellre än att fastna i fruktlösa strider om innebörden i abstrakta begrepp bör vi ställa konkreta frågor som förtydligas genom exempel från den svenska verkligheten.

En sådan övergripande fråga är i vilken utsträckning som samhällets institutioner bör anpassas för att möta önskemål från minoritetsgrupper.

Bör exempelvis svenska myndigheter lära sig mer om invandrares språk och kulturer? Det är syftet med en tolv veckor lång specialanpassad kurs i arabiska och arabisk kultur, som nu erbjuds poliser i Malmö. Syftet är att polisen bättre ska kunna bemöta arabiskspråkiga invandrare.

Ska offentliga inrättningar utformas efter önskemål från specifika minoritetsgrupper? Ett stort antal kommuner erbjuder numera separata badtider för kvinnor i offentliga simhallar. Allra senast aktualiserades debatten genom ett beslut i Värnamo där ordföranden i den kommunala nämnden motiverade beslutet med att vissa grupper måste få ta lite tid på sig för det här med jämställdhet.

Ska svensk sjukvård bidra till upprätthållandet av normer inom minoritetskulturer som svenska myndigheter i övrigt har till uppdrag att bekämpa? Detta kan sägas vara konsekvensen av att läkare har givit rådet till kvinnor som är oroliga inför bröllopsnatten att sticka sig med en nål i underlivet, något som nu kritiseras hårt av jämställdhetsminister Nyamko Sabuni.

För Sverigedemokraterna är svaren på dessa, och hundratals likartade, frågor enkla: nej, majoritetskulturen och dess institutioner ska inte anpassa sig. Istället ska invandrare som kommer hit följa såväl svensk lag som svenska seder, värderingar och traditioner. Exemplen som jag givit ovan är uttryck för vad som i Sverigedemokratisk terminologi kallas för islamisering och det var på sådana här fall som Jimmie Åkesson byggde sin berömda debattartikel om att anpassningen till muslimska krav var ”vårt största utländska hot sedan Andra Världskriget”.

Desto större är utmaningen för att som anser sig förespråka tolerans, mångfald och mångkultur att navigera bland alla potentiella ställningstaganden. Tyvärr är det sällan enkelt att urskilja någon konsekvent och genomtänkt linje från dem som är mest aktiva i debatten.

De tre exemplen är förstås inte likvärdiga. Vad gäller polisen och språkkursen i Malmö är det ett typiskt exempel på vad jag själv anser vara en nödvändighet för att möjliggöra ett tolerant samhälle, nämligen ökad ”kulturkunskap”. Vi behöver mer kunskap om varandra. Därigenom skapar vi förutsättningar för en kritisk dialog – som inrymmer både möjligheten att tolerera eller att kritisera – mellan individer. Med ökad kunskap minskar också risken för konflikter som bottnar i missförstånd, vilket kan gälla såväl i okunskap grundade felbedömningar från polisens sida som i okunskap grundade felbedömningar om exempelvis diskriminering från minoritetsgruppernas sida.

De två andra exemplen handlar däremot om olika grader av anpassning från majoritetssamhällets sida. De som är kritiska anser att detta är uttryck för kulturrelativism, att svenska politiker ger efter för en, enligt dem, underlägsen (islamsk) syn på jämställdhet, även om få använder termer som islamisering.

På ett sätt har kritikerna rätt. Den kommun som under vissa tider har öppet enbart för kvinnor legitimerar därigenom en ordning där män och kvinnor inte badar tillsammans. Följdfrågan är dock: varför är detta fel? För många i Sverige är det helt oproblematiskt att bada tillsammans men för en minoritet – som säkerligen inte enbart består av muslimer – utgör detta ett hinder för att kunna nyttja en verksamhet som man själva är med och finansierar genom skatten. Givet att denna minoritet är tillräckligt stor för att en sådan lösning inte medför någon större extra kostnad för majoriteten, varför ska inte denna möjlighet kunna erbjudas? 

Här finns en parallell till slöjdebatten. Endast om man på förhand bestämmer sig för att slöjan har en och endast en tänkbar innebörd - som innebär att kvinnor värderas lägre än män - är ett förbud motiverat. Men så fort vi öppnar för möjligheten att slöjan kan betyda flera saker - ett uppror, en frivillig protest mot det offentliga rummets sexualisering, en religiös identitet - hamnar frågan i ett annat ljus. På samma sätt blir frågan om simhallarna enkel om vi bestämmer oss för att det bara handlar om en sak - att män och kvinnor ska hållas åtskillda - men så fort vi öppnar upp för flera tänkbara motiv - blir frågan mer komplex. Och givet komplexiteten är det mycket svårt att motivera något annat än en öppen hållning inför önskemål om separata badtider.

Men nålstick i underlivet då? I en yvig ledare i Expressen skriver Ann-Charlotte Martéus att Sabuni är ”alltför fyrkantig” och att ”i ett mångkulturellt samhälle, där människor står med fötterna i olika kulturer – nej, mer än så, de är rotade som träd med djupa rötter i olika kulturer – där måste vi nog lära oss att tänka lite pragmatiskt och uppfinningsrikt”.

Det kan vara svårt att argumentera mot den som förespråkar ett pragmatiskt förhållnignssätt. Vem vill inte stödja den linje som leder till att färre kvinnor utsätts för våld? Samtidigt bör vi komma ihåg att risken med pragmatismen som ledstjärna är att vi utan att märka det rör oss ner för ett sluttande plan. Bortom nålsticken väntar mödomshinneoperationer (hymen repair surgery) som redan genomförs på flera håll i Europa. 

Som medborgare i en mångkulturell välfärdsstat kommer vi alla att tvingas vara med och finansiera saker vi tycker är omoraliska. Pacifister bekostar JAS-plan. Katoliker bekostar aborter. Veganer bekostar stöd till jordbruket. 

Den bästa lösningen givet de stora värdekonflikter som trots allt finns i samhället - och som alltid har funnits här - är att myndigheter och offentliga institutioner så mycket som möjligt ges möjlighet att reflektera denna mångfald. Inte genom att vi inför separata lösningar för olika grupper (multikulturalism) utan att vi inom de gemensamma strukturerna ger ett ökat utrymme för individuell valfrihet. På väldigt många områden tål det svenska samhället en betydligt större mångfald än vad vi har idag.

Men samtidigt måste vi erkänna att vi på andra områden har varit alltför toleranta. Svenska myndigheter har varit slappa i att reagera när unga kvinnor (och män) utsatts för hedersvåld. Staten får aldrig anföra mångfald eller tolerans som argument för att frånsäga sig sitt ansvar för att skydda alla individer från förtryck och våld. Även i hemmen.

24 kommentarer:

  1. Jag längtar efter att min simhall ska införa separata badtider. Hur mycket surhögern än ojar sig.

    Hälsningar
    svensk, blond, kristen, kvinna

    SvaraRadera
  2. Jag längtar efter att min simhall ska införa gemnsamma badtider. Hur mycket muslimerna än ojar sig.

    Hälsningar
    arabis, brunett, muslimsk, kvinna

    SvaraRadera
  3. Själv längtar jag till att vi får separata badtider för jag förväntar mig att män också får en egen tid att bada utan kvinnor.
    Sen behöver småbarnsfamiljer egen tid utan ungdomsgäng stör. Pensionärer behöver också en egen tid utan ungdomsgäng.
    Och eftersom ingen vill bada med ungdomsgäng så behöver de också en egen tid.

    Jag har gjort upp en preliminär lista där varje grupp har en timme på sig att bada och 30 min före och efter badtid. Visst, det kommer vara stressigt men jag tror det nog kommer gå bra.

    Följden blir ju också att vi måste anställa fler badvakter. Kvinnotiden behöver kvinnliga badvakter och manstiden behöver manliga.

    Vid småbarnsfamiljernas tid kanske badvakter med en pedagogisk utbildning kan vara bra och vid ungdomsgängen kanske badvakter som gått en väktarutbildning.

    I själva verket en ren vinst för samhället genom ökade antalet arbeten.

    SvaraRadera
  4. Det som stör mig allra mest är att religion särbehandlas istället för att behandlas som en fritidssysselsättning bland alla andra.
    Att jag kan framstå som "islamofobisk" har säkert sin grund i att just fundamentalistiska vissa väldigt högljudda muslimer (och deras vänstersvans) i princip är de enda religiösa som kräver särbehandling av majoritetssamhället.

    En kvinna som väljer att bära slöja, burka eller vad det nu är ska naturligtvis få göra det. Precis som nån som känner att hans identitet är att ha hela ansiktet tatuerat eller piercat t.ex. De blir ju precis lika mycket diskriminerade (på arbetsmarknaden) som vilken slöja/burka som helst.

    Vad gäller skärandet i slidor som flickor ur vissa kulturer blir rådda att göra är förvisso pragmatiskt, lika pragmatiskt som att säga till en i åratal misshandlad kvinna att hon ska försöka att inte säga emot så mycket för att slippa stryk. Som bekant så "älskar" ju dessa kvinnor ofta sina män/fäder fortfarande, personen bakom misshandeln, och stannar kvar av "fri vilja"

    Nu tycker säkert någon att jämförelsen är bisarr. Men är den verkligen det? Kanske om det vore så att flickor som uppmanas skära sig i slidan tycker att det inte är förnedrande eller ett problem. Men uppenbarligen tycker ju flickorna att det är ett problem att de inte kan bevisa för sina älskade släktingar att de är oskulder utan att framkalla blod från slidan.

    Hade det varit andra än muslimer eller andra kulturer som anses offer för divers uppdiktade psykiska sjukdomar, så hade socialen gripit in för länge sen och de som hävdar att oskuld bevisas av en hudflik skulle ju inte få träffa sina flickor utan övervakare. Det är någonting väldigt skevt med en del svenskars uppfattning om konsekvens i sina ställningstaganden.

    SvaraRadera
  5. I början på 1900-talet talade man om synden i skånska Mölle.Vad var det som var så syndigt där?Jo män och kvinnor badade tillsammans.De som tror att män och kvinnor badar tillsammans är något urgammalt kärnsvenskt tror fel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Finns det något annat från den tiden du vill återinföra? Avskaffa den kvinnliga rösträtten kanske?

      Radera
  6. Sven, det är det som kallas utveckling. Sen må man tycka att den är bra eller dålig.
    Att sexualisera alla kontakter mellan könen redan från späd ålder, tycker du att det är nåt vi ska återinföra?

    SvaraRadera
  7. Jag tror inte att Västvärldens (inkl. Sveriges) kultur fungerar genom att sin fokus på tolerans och mångfald välkomna vilka värden som helst.

    Toleransen är väl snarare bara är ett medel till ett väldigt specifikt mål: jämställdhet.

    Vår kultur utgörs trots allt inte av en "icke-kultur" (vilket en del vill hävda), utan är ursprungligen ett sätt att jämställa gamla europeiska hierarkier, snarare än att välkomna vilka kulturella värden som helst. Men uppenbarligen har många börjat tolka det så, på gott och ont.

    SvaraRadera
  8. "För Sverigedemokraterna är svaren på dessa, och hundratals likartade, frågor enkla: nej, majoritetskulturen och dess institutioner ska inte anpassa sig. Istället ska invandrare som kommer hit följa såväl svensk lag som svenska seder, värderingar och traditioner."

    Och där har de folket med sig enligt undersökningar som görs:

    "Man skulle kunna säga att svenskarna har en positiv attityd till invandrare men att man anser att dessa skall hålla sig på avstånd och acceptera svensk kultur, säger Orlando Mella, professor i sociologi vid Uppsala universitet."

    http://www.uu.se/press/pm.php?id=1441

    I svensk politik har de dock bara ett parti att vända sig till och det mediala och akademiska etablissemanget emot sig. Där finns det stora problemet att ta tag i och inte huruvida mångkulturen ska förverkligas genom mångkulturalism eller "individuell valfrihet"...

    SvaraRadera
  9. Säkerligen inte bara muslimer skriver du, men i 99 procent av fallen är det just muslimer som ska särbehandlas.
    Både de själva och politiker som stöder detta gör saken en otjänst. Det gör ju att de hela tiden framstår som annorlunda och omöjliga att assimilera.

    Jag har hittills haft en förhoppning om att det går att hålla ihop samhället, men med tidens och debattens gång - med inlägg som detta - tvivlar jag.

    Frågan är om man inte blir tvingad att köpa centerns idé om enklaver. Låt dem bo i avskilda samhällen där de kan halaslakta, införa Sharia, omskära, gå i burka och bada enskilt i egna badhus bäst de vill.

    SvaraRadera
  10. Jag försökte få igång studenter på att skriva en diskursanalytisk uppsats om svenska nakenhetsnormer i dag - de intressanta normer som i den här debatten har begravts för att alla humorlösa, förstoppade samhällsdebattörer som inte förmår lyfta blicken från multikultimuslimtjötet.

    Empirin består av ett antal spännande fall från senare år:

    * Bara bröst-nätverket som slängs ut ur simhallar och som inte fick JämO på sin sida för allas rätt att bada utan överdel.

    * De kvinnor i Göteborg som kastades ut ur en simhall för att de, som ledsagare till sina barn, bar långärmade T-tröjor – och fick stöd hos DO.

    * Simhallspersonal som allt oftare hörs klaga över att pryda svenskar inte längre törs duscha nakna ens i enkönade omklädningsrum (till vilket också ska läggas teknikutvecklingen som kompenserar genom effektivare vattenrening).

    * Här kan vi för all del också göra en internationell jämförelse med tysk bastukultur, där män och kvinnor utan problem bastar tillsammans – men bär badkläder ute i simhallen. (Aftenpostens Berlin-korre – en förmodat jämställd, upplyst och feministisk nordisk kvinna – skrev f ö en krönika om att hon därför föredrog att gå till den turkiska hamamen på en kvinnodag.)

    * Samt nu det här fallet och all den upprördhet det medfört från folk som inte ser något märkligt eller motsägelsefullt i att ALLA kommunala simhallar bedriver strikt könsapartheid i omklädningsrum, duschar och toaletter.

    Här pågår alltså en intressant politisk och juridisk konflikt om gränserna för hur pass nakna kvinnor kan tillåtas vara i badhusens offentliga rum.

    Just nu tycks den gränsen gå någonstans mellan att visa brösten (förbjudet) och visa armarna (påbjudet), men kampen är på inga sätt avgjord och stabiliserad.

    Och det man missar om man inte plockar av sig sina muslimskräckbrillor är att det *inte* rör sig om en gränsdragning mellan svensk kvinnofrigörelse (eller frigjordhet) och muslimsk efterblivenhet, utan om två konkurrerande normer om kvinnlig anständighet.

    Skulle fortfarande vilja läsa den uppsatsen! Skulle garanterat bli en snackis. Kanske borde skriva den själv. :)

    SvaraRadera
  11. "Här pågår alltså en intressant politisk och juridisk konflikt om gränserna för hur pass nakna kvinnor kan tillåtas vara i badhusens offentliga rum."

    Spännande värre. Samtidigt ser vi alltså en konflikt om män och kvinnor överhuvudtaget ska kunna vistas tillsammans där. Vad är viktigast; att svenska radikalfeminister inte får visa brösten eller att klockan vrids tillbaka och könsapartheid införs även i simhallen? Det "mångkulturella samhället" börjar sannerligen bli så "spännande och dynamiskt" som utlovats...

    SvaraRadera
  12. Johan, ja allt är relativt och en ann är så god som en ann.
    Jag vet inte hur ung du är, men jämfört med hur det var i min ungdom på 70-talet så har Sverige blivit mycket prydare. Även om den svenska synden var starkt överdriven även på den tid det begav sig.

    Men åter till din slutsats om "...två konkurrerande normer om kvinnlig anständighet."
    Jag vet inte, men jag anar att du har den kulturrelativistiska syn jag antyder i början.
    Självklart har alla samhällen normer för vad som anses "anständigt", men jag ser det inte som en negligerbar skillnad om normen för att vara "anständig" i det ena fallet innebär könsapartheid och i det andra att man inte får visa brösten.

    SvaraRadera
  13. En mycket förbryllande aspekt av denna debatt är att de radikalfeminister som kämpar för att få simma barbröstat inte tycks kritisera att samma badhus har separata öppettider för män och kvinnor.

    Och att de som argt argumenterar för homoäktenskap i svenska kyrkan inte har några problem med separate bönerum för män och kvinnor i moskén.

    Det är tydligen skillnad på folk och folk nu för tiden.

    Jag tycker Johansson Heinö är en välbehövlig akademiker som närmar sig dessa frågor med en intellektuell hederlighet. Men när han pratar om hur mycket mångfald ett samhälle tål menar han dessvärre ett samhälle med en lägre nivå av omfördelning av resurser mellan medborgarna än vad vi har idag. Detta borde han rimligtvis redovisa lite öppnare.

    //Marvin

    SvaraRadera
  14. Exakt, Marvin. Svenskarna har inte fått veta att i det mångkulturella paketet ingår en krympande välfärdsstat.
    Frågan är hur de skulle ställa sig till projektet om de fick veta det.

    SvaraRadera
  15. @Anna: Nu var ju änna liksom poängen att visa på att det bortom debatten om kultur och muslimer finns andra intressanta vinklar på badhusnakenheten. Men för all del, antropologer och etnologer brukar tala om kulturrelativism som en metod: den som vill studera den här sortens fenomen har inte som syfte att sortera allt i rätt/fel, gott/ont, bra/anus.

    Jag är ganska ointresserad av vad som är den rätta, goda eller bra graden av kvinnlig nakenhet på offentliga badhus – men jag tycker striden om frågan är intressant.

    Kanske är variation bra? Precis som jag inte har något problem med att kommunala badhus viker vissa dagar för nudister har jag inte något problem med att de viker andra dagar för dem som inte vill bada bland nakna kvinnobröst eller för dem som inte vill bada bland nakna mansbröst.

    SvaraRadera
  16. En fråga till er som tycker det går an med att badhusen har öppet enbart för kvinnor:

    Är det då ok att likt skolan i Strömsund skärma av klassrummen för att skilja män och kvinnor åt?

    //Marvin

    SvaraRadera
  17. Allra bäst för både kvinnor och män är att vi håller samman kring de ideal vi uppnått. Benhårt.

    Könsapartheid är en skymf mot både kvinna och man, särskilt inom den kultur som förespråkar den. Vad är det för

    trams? Kvinna och man beskrivs båda som något slags "könsdjur" inom en sådan kultur. Bägge behöver således stöd

    av en fast och oeftergivlig lagstiftning för sin frigörelse.

    För: hur ska vi annars kunna utvecklas?

    Kunskap är oerhört viktigt. Undervisning i hur man läser är grundläggande. Många sitter fast i gamla

    hederskulturer som grundar sig på muntlig tradition. Man tvingas lära sig religiösa, lösryckta stycken

    utantill. Hur lätt är man inte att manipulera?

    Inhämtning av kunskaper från andra idévärldar är omöjlig om man inte kan läsa - och om man samtidigt hålls

    åtskild från alla annan gemenskap än den man är född till.

    Kunskap i svenska språket ska vara en indikator för svenskt medborgarskap.

    Förmåga till integration i det svenska samhället en annan.

    Avstår vi från åtgärder av denna typ så sviker vi hela den förtryckta världen - och samtidigt oss själva.

    SvaraRadera
  18. Allra bäst för både kvinnor och män är att vi håller samman kring de ideal vi uppnått. Benhårt.

    Könsapartheid är en skymf mot både kvinna och man, särskilt inom den kultur som förespråkar den. Vad är det för trams? Kvinna och man beskrivs båda som något slags "könsdjur" inom en sådan kultur. Bägge behöver således stöd av en fast och oeftergivlig lagstiftning för sin frigörelse.

    För: hur ska vi annars kunna utvecklas?

    Kunskap är oerhört viktigt. Undervisning i hur man läser är grundläggande. Många sitter fast i gamla hederskulturer som grundar sig på muntlig tradition. Man tvingas lära sig religiösa, lösryckta stycken utantill. Hur lätt är man inte att manipulera?

    Inhämtning av kunskaper från andra idévärldar är omöjlig om man inte kan läsa - och om man samtidigt hålls åtskild från alla annan gemenskap än den man är född till.

    Kunskap i svenska språket ska vara en indikator för svenskt medborgarskap.

    Förmåga till integration i det svenska samhället en annan.

    Avstår vi från åtgärder av denna typ så sviker vi hela den förtryckta världen - och samtidigt oss själva.

    SvaraRadera
  19. Mycket bra inlägg. Men vad gäller kursen i arabiska: bör inte samhället låta bli att särbehandla vissa minoriteter framför andra? Alla från Mellanöstern är inte arabisktalande, långt ifrån. Men det är svårt att se skillnad. Om en arabisktalande person hamnar i konflikt med en kurdisktalande, ska då polisen tilltala dem med arabiska hälsningsfraser? Och låser man inte fast folk i stereotyper: förslaget verkar ju utgå från att arabisktalande inte vill lära sig svenska. Och dessutom undrar jag hur långt det räcker om man inte kan språket ordentligt. Skulle du känna dig tryggare om polisen i Kina skulle tilltala dig med: "Ulsäkta min helle, hul stål det till?"

    SvaraRadera
  20. Eva Charlotte Dahnberg15 september 2011 17:56

    Andreas, jag tror att man, för att samhället ska kunna bli riktigt solidariskt för alla - inte bara de som har starka och högljudda företrädare - måste besvara en lång rad frågor. Svar som måste kunna accepteras av majoriteten, oavsett vilka som räknas in där. Frågor som måste ställas är:

    Hur definieras en minoritetsgrupp, vad är det, egentligen? Begreppet skulle behöva omdefinieras och preciseras långt mycket mer än idag.

    Sedan måste man ställa sig frågan om vem som verkligen ska ha rätten att definiera densamma - den upplevda minoritetens medlemmar själva, experter, politiker, etc.

    Sedan måste man ställa sig frågan om religion ska styra samhällets skattefinansierade institutioner i en sekulär stat.

    Sedan måste man ställa sig frågan om just religion ska vara den enda faktor som ska tillåtas definiera en minoritet.

    Sedan måste man ställa sig frågan varför just ofta muslimer skall ha vissa företräden inom ramen för hur samhället skall inrättas, kontra t ex buddhister, judar, katoliker, hinduer, eller även kristna, som ju också faktiskt - om än i mindre skala - existerar i det svenska samhället.

    Det kan låta petitessartat (märkligt nog) men borde det inte vara ännu större stöd, för dessa ännu mindre grupper? Och varför pågår ingen diskussion om dessa grupper i medierna? Jan Guillou, Mattias Gardell, Åsa Linderborg, Devrim Mavi, etc, etc som ofta kastar islamofob-begreppet i ansiktet på andra, omnämner sällan eller aldrig vad jag hör, dessa ännu mindre minoriteter. Ställer dessa ännu mindre grupper inga eller blott lågmälda krav?

    Andreas, detta är något jag skulle önska att du också specificerade i en diskussion!

    SvaraRadera
  21. "Jag menar inte att stödet är mindre flyktigt för SD, FrP eller DF än för andra partier."

    I fallet SD är det väl så? Undersökningar visar ju att SD är det parti som både har störst andel trogna och säkra väljare. Väldigt märklig artikel som driver tesen att "nordens extrema tappar" (hur seriös och objektiv är en sådan rubrik?) när det knappast finns någon grund för ett sådant påstående. SD ligger nu bättre till i opinionsmätningarna än någonsin tidigare och får bara enstaka mätningar under spärren, DF ser ut att hålla ställngnarna mycket bra i valet och Sannfinländarna har ett senationellt högt stöd.

    SvaraRadera
  22. Många invandrare från mer traditionella länder som föredrar att låta mannen försörja familjen medan kvinnan tar hand om barnen och sköter hemmet. Ska vi vara toleranta inför dessa levnadssätt? Är det enbart invandrare som väljer att leva på detta sätt vi ska vara toleranta mot, eller ska även pursvenskar som föredrar detta sätt att leva tolereras? Om vi kvoterar föräldrardagar, är inte det ett uttryck för att lägga sig i och hindra andra människor att leva som de önskar och istället tvinga dem att leva såsom någon annan önskar.

    SvaraRadera
  23. Det är bra att nyliberalerna kommer ut som apartheidanhängare. Det gör att konflikten mellan dom och oss som är demokrater blir tydligare.

    SvaraRadera