Turkiet och Armenien har de senaste veckorna tagit nya steg mot normaliserade relationer. Den optimistiska, men förmodligen inte helt orealistiska, prognosen är att gränsen mellan länderna, stängd sedan 1993, kan vara öppnad innan året är slut.
Fördelarna för länderna är uppenbara. Turkiet stärker sitt inflytande i regionen (jag skrev om de geopolitiska förändringarna i regionen i våras här) och Armenien får tillgång till den turkiska marknaden och i förlängningen närmare till den europeiska. Men det gäller samtidigt för ländernas regeringar att hantera en skeptisk hemmaopinion. Under sommaren har exempelvis armeniska nationalister protesterat mot de alltfler landsmän som åker till Turkiets billiga havskust på semester. Kritikernas argument är att det är "opatriotiskt att gynna den turkiska armén".
Internationellt sätt är emellertid uppbackningen så gott som total. Inte minst PR-mässigt är det få bilder som kan ge lika mycket goodwill som två forna fiender som skakar hand. Ännu hellre i ett annorlunda sammanhang, vilket erbjuds av returmatchen i VM-kvalet i fotboll senare i höst. Jämför detta med den något mindre smickrande PR som Azerbajdzjan, den stora förloraren i sammanhanget, lyckats skapa under sommaren: dels genom rättegången mot de båda bloggarna bakom åsnevideon, dels genom säkerhetspolisens tappra jakt på de medborgare som eventuellt telefonröstade på Armenien i eurovisionsschlagern tidigare i år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar